improvisation - test



livet vek sig för tystnaden på pendeltåget mot evigheten. vi visste inte men brydde oss ganska mycket, vi tittade inte men vi såg en del. vi fyllde våra huvuden med viktiga saker och tusen grejer man inte får försöka så skrik du lite till och spring lite fortare men gör inget åt dina smutsiga drömmar. förortsångest och stora tankar - du ska sitta still. och om vi ändå inte var så ensamma och om inte allt kom på samma gång så skulle det kanske gå lite bättre att riva allt tillsammans och kanske skulle himlen följa med?
så jag bad dig att prata med mig äntligen, säga allt jag älskar genom mig och solen brände i ögonen. tisdagarna under vatten blev långa och till slut pratade vi inte längre.

vi vaknar imorgon och ser på varandra
för alltid i ljuset



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0