GAMMALT, DAMMIGT



strö omkring mig
varje tanke jag tänkt
lägg bredvid mig
varje idé jag haft
kasta över mig
varje kyss jag fått
täck mig med
varje sten jag trampat

-

hej,
jag öppnade aldrig ditt brev
varför kan jag inte svara på
det var väl bara så det blev

en symbol för mycket annat
som passerat mig

här får du det tillbaka
ett slätt kuvert
med nötta kanter
jag inte kunnat försaka
förrän nu
när mina nätter blivit korta
ålderns skräck blev samvetet
mina fruktlösa försök till att glömma
allt följer med ditt brev

allt jag inte gjorde
och allt jag borde gjort
allt jag faktiskt gjorde
allt jag helst vill glömma bort

allt jag ville ha
allt jag borde haft
allt jag faktiskt hade
allt jag förlorade

allt jag ville känna
allt jag borde känt
allt jag faktiskt kände
allt jag inte vill ha känt

jag öppnade aldrig ditt brev
kände aldrig det jag borde känt
fick aldrig det jag ville ha
gjorde aldrig det jag borde

jag skyller mig själv
men snälla du
ta ditt brev
och riv itu

-

med vinden kom molnen och kylan drog sina stålfingrar över gåshuden på magen
tankarna flöt trögare och panikviljan bankade i tinningarna
allt överflödigt målades vitt av vintern och drömmarna blev vilsna

när vintern målade allting vitt brann jag fortfarande
när tystnaden tätnade runt mig önskade jag mig sällskap
när regnet föll mot oss andades jag dig

-

hon har inte alltid varit bitter
han har inte alltid varit arg
framtiden var gnistrande

hon sover just nu där hon sitter
han är vaken under timmen man möter varg
drömmarna är ett muttrande

hon har inte alltid varit tyst
han har inte alltid varit trött
dagarna var gnistrande

hon letade länge efter viljan att bli kysst
han famlade i henne efter något som var dött
i mörkret, huttrande

-

dina talanger spelade ut sin roll
när sommardagen blev till regn
framstegen och gammalt groll
glömdes bort i hennes säng

tystnaden, den föll över dig
dränkte mjukt dina ord
visst är det lätt att känna sig
tillintetgjord

-

du är aldrig tillräcklig
trots att du känner dig utvald
blir du oftast bortvald
det är lätt att bli bräcklig

du kommer aldrig att nå toppen
trots din vilja att kämpa
kommer du alltid dämpa
styrkan som växer i kroppen

du kommer att vada i hat
trots din goda uppfostran
vinner alltid någon annan
det beror på att du är lat

du avskyr din självgodhet
skuggan i spegeln är dum och svag
det kan inte vara jag
osäkerhet



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0